Tessi 13 mars 1991 – 21 november 2004

Vår lilla gullhund har gått bort. Efter en tid med plågsamt mycket slem i näsan visade sig att det var, trots många undersökningar, en svulst. Då var det inte mycket vi kunde göra än att ta bort hennes plågor.

Du var min första hund, inte familjens utan min. Det var bara du och jag tills Petter kom in i bilden och honom adopterade du direkt!

Jag minns så väl din pigga uppsyn, älskvärda sätt mot människor och mindre älskvärda mot andra hundar. :-) Dina blickar när jag inte förstod dig eller inte gjorde som du ville. Du kunde ge mig låååånga blickar. Dina olika ljud...tror aldrig jag hörde dig gnälla men däremot sa du bestämt ifrån genom att brumma. Exempelvis om det var för lite vatten i vattenskålen kunde det gott komma ett tydligt brumm och då vi hade bott tillsammans i så många år så var det inga problem med att förstå att just det brummet betyder: ”mer vatten”. Det tog väl nästan 2 år innan jag hörde dig skälla, trodde nästan att det var något fel på dig. När vi flyttade till hus och trädgård så blev det förståss mer att skälla på.....jämfört med att bo i en lägenhet.

Du var en fantastisk hund som har varit med mig överallt. På resor, vet inte hur många gånger vi åkte tåg till Norge – 8 timmars tågresa - med stopp i Göteborg, som tur är, så du kunde få göra ifrån dig. Du tyckte det var toppen att åka tåg, tänk så många människor du kunde hälsa på! Du var med mig på jobb och likså där skulle du hälsa på alla som kom, du var ett litet charmtroll. Skidturer var du också med på och vi tänkte att du skulle få sitta i ryggsäck när det var oframkomligt för dig, men icke! Du skulle gå om det så var det sista du gjorde - att vi bara kunde tänka tanken att DU skulle sitta i en ryggsäck.

Du var en tuff, envis och charmerande hund som vi saknar enormt. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan!

Puss Tessi!
kram Monica